freespace

I ottan hade vi våtdräkter på oss, de satt som ett smäck! Revbenen trycktes ihop och andningen blev sparsam.

Båten tog oss ut till havs medans solen gav oss ännu en dag.

 

Delfiner! 

Det tog inte lång tid innan dessa varelser hoppade runt omkring oss.

De lever i en värld av musik....ljud.

Jag tränade på min gälla pipiga röst för att attrahera så många som möjligt när jag var under vattnet.

Snorkel och glasögon på! 

  Det iskalla havsvattnet fick oss alla att vakna till. Paddla med grodfötterna (försökte minnas hur man gjorde på simlektionerna)

Jag var ju den som brukade fuska och dra mig längs med kanten istället för att simma.

I slutet kunde jag plussa på några längder till totalen också.

Eller låtsas att man skulle dubbla..typ.

 

Min simteknik har aldrig varit bländande men jag anser den nog för att hålla huvet över vattnet.

 

Ute på havet var det kraftiga vågor.

 

Jag drog ett djupt andetag innan jag andades med snorkeln, bara för att vara säker liksom.

 

Formade gälla läten med munnen

En efter en kom de för att kolla vilken konstig varelse jag var

Jag jublade inte bara inombords utan öven bokstavligt talat, vilket gjorde att en hel massa saltvatten letade sig in under snorkelmasken, och in i min mun, då mina smilband drogs bakåt och öppnades .

Urk, urk

Men vad coolt det var!

En delfin simmade upp mot mig och bajsade...

Seriöst?

Jag visste inte att delfiner hade humor!

 

Efter en bra stund i vattnet, och diverse krockar med andra snorklare (som jag också trodde var delfiner) började jag känna hur trött jag var

Nu var det dags att ta sikte på båten

Mina sista krafter användes för att simma till båten i vågorna.

Orka, orka.

 

Yes!

 

Uppe på båten.

Satte mig emellan Nat och nån annan som satt där.

Börjar må lite halvdåligt och huttrar efter att ha varit i det kalla vattnet.

 

Fan så kallt det var !

 

Plötsligt viker sig Nat ner över en hink.

Jag stirrar lite omkring mig.

Vart ska jag fästa blicken?

Personen på andra sidan om mig börjar också att hulka.

Hon får genast en hink av Guiden.

Hon. spiller. ut. sin. hink. med. spy. på. golvet.

 

Jag försöker hålla det inom mig men det fick min bägare att rinna över. 

Snart är vi 3 som sitter där och mår jätteilla av sjösjuka och spyr.

 

Som en kedjereaktion sprids detta till var och varannan som kommer upp ur vattnet.

 

Efter en stund försöker jag få av mig våtdräkten, men mina fingrar skakar och jag kan inte greppa dragkedjan...

Får hjälp att bli avklädd av Guiden..

 

Sedan hämtar jag en filt som jag sitter på.

Stirrar ut i det "blå"

Mår fruktansvärt dåligt. Försöker fixera blicken vid den svängande horisonten.

 

"Fryser du? Du ser jättekall ut?"

Vet inte ens vem Guiden tilltalar,

Sedan kommer hon med ännu en filt till mig, som hon bylsar in mig i.

Alltså, Hur snällt var inte det?

Kanske är hennes jobb men det uppskattades verkligen.

Resten av båtturen satt vi med hinkar mellan knäna.

 

Ifall.

 

 

Kvällen innan vi gav oss ut berättade en tjej att hon "blivit sösjuk då hon simmat med delfiner"

Jag tänkte då ungefär "Jävla glädjedödare, jag blir aldrig sjösjuk"

Och sedan ägnade jag inte mer tid åt att tänka på det.

 

Men sannerligen...

 

"Det händer aldrig mig....

....händer i många fall. 

 

Delfinerna var en upplevelse, Lyrisk.

Faktiskt mycket bättre än döda-sälar-sim. Lets face it.

 

Även om det skuggades lite av en sjösjuke-epidemi ute på öppet hav

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min tidigare karriär inom bakning kan väl beskrivas som misslyckad.
Bullar aka sten. Muffins utan smör. Mat med lite för mycket kryddor (kan-hela-tiden-bli-bättre-attityden resulterar alltid i sämre och sämre..Gäller alla områden i livet.

   Det finns en PEAK, och sedan går det utför...)

Men IDAG har jag bakat 1000 sausagerolls, 56429 Pajer, 7712 Drömmar, och 33398 Bullar
De flesta ätbara

TILL OCH MED betalar folk för att äta mina bullar!! Jag menar, Gustaf skulle inte äta något jag bakat, även om han fick det gratis. HA HA GUSTAF! IN YOUR FACE!

GE ALDRIG UPP

Jag har faktiskt fått hopp om mig själv.
Det är stort, det är mycket stort.

Alarmet ringer 02.15 och jag nästan studsar upp ur sängen. Bakningen börjar kl 03.00 och klockan 11 känns det JÄVLIGT najs att ha gjort 8h arbetsdag och ha en hel dag framför sig.
Länge leve Kaikoura

Länge leve min blå bak-keps
Det kommer vara min lilla plats ett tag. 

Underbar "familj" här också. Igår satt de och väntade på mig när jag kom hem från Bageriet
"Har du inte med dig nått till oss???"
Som om jag var värsta morsan.
Kanske får leva upp till förväntningarna imorgon.

Ikväll har vi förberett mat tillsammans och fisken ligger på grillen.
Solen skiner, havet brusar, fåglarna sjunger, och om en dryg timme kommer jag däcka i sängen..

Kram

Tror du att det är rätt väg??

"Jag bara tror inte, jag vet!!"

Alltså...Ibland önskar jag att jag inte visste så mycket. Jag TROR verkligen att jag vet! Ibland tror jag att jag så gärna vill ha rätt, att jag helt och hållet lyckas inbilla mig själv att jag har det.

 

Nästa gång jag säger att "jag vet" Sa Maike att sirener kommer börja ringa i hennes öron

Sirener kommer ringa, och röda ljus kommer blinka

 

Jag skämdes lite då.

 

 Vi sa från början att vi nog inte är den ultimata kombon. Ingen av oss är någon självklar ledartyp. Vi har båda obeskrivligt dåligt lokalsinne 

För att nämna något.

 Och hur ska vi kunna ta hand om varandra om det blir fel när vi har problem med oss själva typ??

 

Vi var lite ångestfyllda, men vi bestämde oss för att prova.

 

Jag bad henne igen seriöst, att inte förlita sig på mig. Sa också att "jag har ingen lust att ringa dina föräldrar om du ramlar ner för ett stup, Du måste kunna ta hand om dig själv"

 

Då blev hon väldigt uppjagad, så jag fick skämtsamt skratta bort det. 

 

 

 

 

Vi hade bestämt oss att lifta. Dessvärre gjorde vi misstaget att lyssna på alla dessa "VET ALLT" personer.

 

Det är 10 km dit. Det är 30.

Det tar 8h

Det tar 6h

Efter ett tag bromsade vi tankarna lite, och frågade dessa VET ALLT personer om de

1. Hade gjort det?

Svar: Nej, men skulle vilja.

 

Okej

 

Då försökte vi att fatta våra egna beslut utan att basera det på hypoteser.

 

På morgonen bestämde vi oss att förlita oss på cyklar. 

Vi kunde starta när vi ville, och åka hem när vi ville. 

Utan att vara beroende av trafik.

 

Visade sig vara en bra ide då vår väg var väldigt öde.

 

2h av trampande med löjliga cykelhjälmar var vi (pust) Äntligen framme!

Det är mycket lättare att känna sig nördig på andra sidan klotet

Nu bara skrattade vi åt vår töntstämpel 

Hellre det än böter.

 

Vi tog fel väg så snart vi började vandringen och (råkade) ge oss ut på en 3 dagars vandring! Istället för den tänkta 6-8h...

Det skulle vara svårt att ta sig fram med cykel hade det stått i broschyren.

Jo. Det var ju svårt, sammanfattade vi

Vi gick, och det var svårt det, över klippor, stenrös, och strömma floder.

Hittade lite orange skyltar här och där, väldigt sporadiskt uppsatta.

 

Efter flera timmar och många deadends kom vi upp till LOOKOUT point

"Shiiiit, äntligen framme!" sa jag

Tror du verkligen vi är rätt? (Igen)

"Ja, det är klart! Här är vi ju"

 

Efter många om och men och check på kartan blev vi (och jag) sakta övertygad om att vi var helt galet fel ute.

 

Det kändes sådär

TYp lurat Maike ju

 

Men nu är vi hemma 

 

 

Haft Kiwi BBQ med hela gänget på Albatross

Sköna människor, och urspårade samtal

Europeerna säger att jag är ett monster. Ingen kan lura mig med sina kort-tricks..

Jag väljer fel kort tydligen...

 

 

 

Kram på er alla<3

 

 

 

 

 

 

 

 

Jisses vad det var längesen jag bloggade nu!

Önskar att jag hade skrivit mer

Fast å andra sidan är det mesta som har hänt inte publicitets-vänligt.

Jag har heller inte haft så mycket Internet

Och ingen dator

PÅ ETT HALVT ÅR

 

Skriva från mobilen tar ju evigheter

 

Dock har jag skrivit ner några strapatser i min dagbok

 

Inte mycket, men händelser finns ändå i mitt minne och många glömmer jag inte i första taget.

Tyvärr 

Eller

Som tur är 

 

Jag har inte alltid glidit på bananskal, och jag har fått acceptera Big time att ibland händer saker man inte vill ska hända.

Det enda man kan påverka är hur man förhåller sig till situationen.

Låter ju som en klyscha, men det är ju en klyscha av en anledning.

 

Jag har också träffat många nya människor och möten är så intressant.

Speciellt för en tänkare som jag.

Hur olika människor lever. Hur det inspirerar mig till hur jag vill leva/inte leva.

Gränsen mellan rätt och fel är ganska suddig, det kan vara lite jobbigt att inse.

Jag är ju inte bokstavstrogen på något vis.

 

Att köra åt rätt håll på en motorväg är lättare än i en korsning.

Om man inte vet vart man ska vill säga.

 

Motorvägen passar ju bra om man inte vill behöva tänka så mycket.

Min väg har haft många korsningar.

 

--------Sånt är livet

 

 

Från en sak till en annan:

 

 Idag när vi satt i 30 gradig sol och drack kaffe kom samtalsämnet upp om 

Dagens ungdom.

Alltid lika intressant.

Givetvis har man hört den förr

"Ungdomar idag vet inte vad de vill. De dricker gud vet vad och tar gud vet vad och gör gud vet vad och gud vet du vad? fortsätter de

Jag fyller i meningen åt dem tyst i mitt huvud

 

 

 

Hej hopp snopp

Men gud, skrev hon det?

 missbruka inte guds namn

 

 

Hej Då