freespace

Det gick inte att föreställa sig hur bra det faktiskt var. Alla förhoppningar uppfylldes, och det med råge!

Det stora barriärevet.

Dagen började med att Familjen Dahllöf som vanligt var lite väl stora tidsoptimister. En taxi hade skickats efter oss, och stod och tutade utanför hotellet, eftersom de trodde att vi skulle missa det hela. Det är väl fel av mig att lägga skulden på alla. Pappa får alltid skämmas över våra sena ankomster. Så även denna gång. Jag och mamma sitter i baksätet och upprepar återigen för honom att "fint folk kommer sent!" Det måste väl för övrigt vara den dåligaste ursäkten i hela världen eller?!

Ne, usch, mitt nya nyårslöfte ska vara att försöka komma i tid. Eller, rättare sagt, jag ska komma i tid! Kom nu ihåg att påminna mig om detta vid lite jämna mellanrum.

Vi åkte båt från Cairns till Green Island, där allt skulle utgå ifrån.

En liten ankedot bara...

Hur världsvan är man när man går ombord på en båt i HIGH HEELS, när man knappt kan gå i hög klackat på torra land?!? Man slutar ju aldrig förvånas... Ganska mycket skratt bidrog det till på resan dock!! Höhöhö.

Vi hade en fantastisk dag. Vi såg massor av sköldpaddor i det vilda, vilket jag blev lycklig för ända in i märgen. Sköldpadda har alltid varit ett av mina favoritdjur. Jag önskade mig länge en sköldpadda när jag var liten. Hade redan döpt den i förväg. Per-Edvin Sköld skulle den heta. Min sköldpadda. Jag tillbringade timmar i djurshopar för att se ut det finaste akvariumet, och de finaste tillbehörena. Till min sköldpadda. Fast jag fick aldrig någon sköldpadda....

........................

Vi gav oss ut i en glas-båt och fick se hundratals vackra fiskar, Nemo, Hajjar, stora "guppi"... Det var otroligt mycket liv. Och obeskrivbara koraller, i alla dess former, storlekar och färger. Fascinerande.

Pricken över i:et var när jag och pappa höll i en liten krokodil, och såg på när de matade VÄRLDENS STÖRSTA KROKODIL! Den var sanslöst stor, helt jävla ENORM! Jag var ganska så glad över att jag stod på andra sidan staketet om jag säger så.. Den var 100 år och de hade tillfångatagit den i Darwin -84. Då hade den fällt 4 fiskebåtar. Den hade fått ganska mycket krigsskador under årens lopp...En halv mun, ett framben fattades helt, det andra var halvt. Solsår på ryggen.

De kunde vara utan mat i 2-3 år om det ville sig illa. De dödade djur, och bestämde sig sedan för om de var hungriga och ville äta det. Och de rörde sig endast när det gällde mat, eller att reglera temperaturen. Men de kunde vara ruskigt snabba, om det behövdes. Han visade oss en pool med grumligt vatten..sa att det bodde en krokodil där i men att de sällan visade sig. Sen slog han till med en lång käpp i vattnet, och på en milli sekund reste sig en enorm, grotesk, varelse ur det tidigare helt stilla vattnet, med öppna käkar.. Tänk er Kattla i Mio min Mio. Typ. As hemskt. Han gav den ett fisk huvud på käppen, som den fick hoppa upp för att ta... Den kunde hoppa lika högt som staketet sa han, men han ville skona oss från att bli dyblöta. Jag var helt förbluffad. Stod som i trans. Finner inga ord. Vi har spelat in lite, så hoppas ni kan få se det sen.

Kramar :)

Förväntansfulla, och fullt med fjärilar som kittlade i magen, gav vi oss av på vårat första riktiga äventyr. Regnskogen utanför Cairns. Förhoppningarna var höga. Vi såg ormar för våran inre syn. Mamma såg kängurer. Alltid ett satans tjat om dessa jädra kängurer. Förlåt, men jag har sett tillräckligt av dem. Ni vet, i början är det jättespännande, men efter ett tag så börjar man tröttna.. Alltid samma och samma. Kängurer som skuttar till förbannelse.

Ni kanske redan i texten kan ana ett litet stygn av besvikelse. Det var precis vad regnskogen blev.

Det började med att vi blev upphämtade utanför vårat hotell. Jag citerar Janne: Vi och 90 000 asiater.

Japaner är ju som känt galna i att ta kort, och jag kan berätta för er att jag var nära att inte ens komma på bussen, för de skulle ta kort på BUSSEN, ur alla möjliga vinklar, Herre guuud..... Låt mig komma fram!!

Bussen skumpade iväg, och vi fick lite information av busschauffören under resans gång.. En liten pojke hade blivit dödad av en kokosnöt som föll ner från en palm, på allmänn plats. Då togs beslutet att inga palmer skulle få bära kokosnötter. Pappa muttrade att det vore ju bättre om de tog kål på krokodilerna..

Nåväl, Busschauffören med rejäl alkisnäsa dumpade av oss vid en stor linbanestation. Vi tog oss in i en Gondol, och började åka uppför berget. Ett berg som för övrigt sträcker sig ända ner mot Victoria.

Fantastiskt utsikt. Vackra berg, blad, blad och -blad. I början sökte våra ögon frenetiskt efter en antydan till liv i skogarna. Pappa finkammade varenda träd och buske med ögonen, i jakt på ormar. Mamma gnolade fortfarande om sina Kängurer. Jag fick för mig att jag såg en kanin högt upp i trädtopparna -började skrika av förtjusning, innan mitt intellekt hann ikapp mig, och jag förstod att det måste ha varit en hallucination, för det vore ju högst osannolikt.

Vi åkte linbanan över en stor flod, och då tändes våra förhoppningar återigen. Krokodil-vatten!! Vi tryckte ansiktena mot fönstren på gondolen. Synd! Attans också, att inte krokodilerna skulle hoppa upp just när vi åkte över. Vi var ganska uppjagade där ett tag, och när vi satt oss tillrätta på bänken igen, och återigen åkte över >den tråkiga< regnskogen. Började vi höra ett surrande ljud.. En stor insekt tänkte vi, wow, wow, kanske skulle vi äntligen få se något coolt exotiskt. Våra huvuden vreds åt höger och vänster för att lokalisera ljudet. Vi började prata om mosquitos, och började nästan bli snurriga på oss själva. Var vi så dumma? Vart gömde den sig!?! Gubben bredvid mig, snappade väl upp ordet mosquito och såg våra frågande ansikten, och ögonen som snurrade i sina hålor.

Han förklarade då att det var hans Pacemaker som lät.

Jahapp, så var det heller inget exotiskt kryp..

När vi klev av på ändstation för Gondolen, skulle vi iväg på några regnskogs-vandringar. Alldeles för hyper och ivriga hann vi inte kolla på kartan ordentligt, utan gav oss iväg längs en stig. Vilken ledde till värsta Commercet i regnskogen.

2 Kilometer av affärer. Inte vad vi kommit för att se kanske.

Vi insåg att vi hade gått fel, att vi skulle ha chillat lite, och kollat ordentligt på den stora kartan..vi gick tillbaka, och såg ut en stig. RÄTT stig.

En timme hade vi på oss.

Så vi pinnade på med raska steg, redo att äntligen ge oss ut blan djuren. Pappa kollade krokodilvattnet, stannade till vid minsta rörelse i ytan. Vi började ihärdigt att ta kort på en .....en......en..... flaska ...som flöt ute i vattnet, i tron att det var...tja, någonting annat.

Vi gick på helspänn, hoppade till vid minsta rörelse, ryckte till vid minsta ljud.

Plötsligt fick vi syn på en fjäril som vi fotade likt Japaner.

Efter 20 minuter fick vi syn på en liten fågel..som såg ut precis som en... ja, precis som en skata hemma i Falköping.

Yeah.

Efter ytterligare en stund så var vi nära att göra i byxan, för det prasslade emellan träden. Vi spärrade upp ögonen. Förberedde oss på det värsta.

Ut kommer tre Bischon-frise hundar, med tillhörande ägare.

Allt detta under våran heldag i regnskogen.

Mycket givande måste jag medge.