freespace

Min chef kan skryta om att hon är en B-Kändis

Hon har en låt skriven efter sig. "Surly Shirley".

Bandet sjunger "I asked for a beer, but all I get was a fight", "When I looked through the window, I thought she looked allright" och så klämmer de in i refrängen "Surly Shirleeey, from Thargomindah"

Surly Shirley, alias Skräcködlan.

Jag har ju redan lagt min ribba lågt genom att skriva om mina chefer. Så det är väll i princip bara för mig att fortsätta..

Jag har fått mycket skit,

Och jag kan erkänna att tills nu så har jag bara svalt. Tagit emot. Samlat på mig.

Ansträngt mig för att tvinga fram ett leende, när jag helst av allt velat strypa henne, eller falla i gråt.

Bitit ihop, tryckt undan min ilska, svalt gråten, och avslutat ännu en fras med;

"THANKS PLEEEASE"

slickat rumpa.

Urlöjligt. Äckligt. Och jag hatar att vara sån. Men jag har lärt mig att ibland är det bra att bara låta saker bero.

För att beskriva henne:

Hon är drypande fet.

Hon upptar en yta på 3 kvadrat kilometer när hon ligger ner. Ungefär det samma när hon står upp. Då har ni ett hum om hennes area och omkrets. Hon vaggar likt en anka när hon rör sig. Hennes kropp liksom förflyttar sig lika mycket åt sidorna som framåt.

Tänk er flubber...

Hon dricker konstant Diet Coke, äter chips och tuggar i sig gelegodis, de är ju nämligen 98% fettfria förstår ni!!!

Hon tränar också, givetvis. För att gå in i detalj, så innebär hennes träning att hon lyfter kartonger med öl. Hon vaggar också varannan dag till affären (som ligger 25m härifrån).

Jag har verkligen ansträngt mig till max. Jobbat på mina lediga dagar (utan att få betalt). Jobbat långt över de timmar vi kommit överrens om.

Varit övertrevlig mot allt och alla. Presterat mitt bästa.

Verkligen försökt.

Jag ber inte om ett tack, jag ber bara om att hon ska sluta vara så spydig.

Sluta behandla mig som skit,

Sluta prata om mig när jag är i närheten

Himla med ögonen, och ge mig konstiga blickar

sluta behandla mig som en blåst idiot, som är född i farstun

-FÖR JAG VET ATT JAG INTE ÄR DET

En säng på BB it is.

jag inser, givetvis

att alla människor någonstans, på något plan, strävar efter att bli omtyckta. Men jag tror inte vissa vet hur de ska göra. De har aldrig fått lära sig, och förmodligen har de sådana erfarenheter, och en väldigt vriden syn på sig själv, och andra, att det liksom inte passar in. Att det blir helt fel.

Hon är bitterheten själv. Hatar mig förmodligen för att jag gör något med mitt liv. För att jag inte har någonting som håller mig tillbaka. Kanske för att jag är ung.

På ett sätt tycker jag synd om henne. Antagligen är hon väldigt olycklig. Hon hetsäter när hennes man är borta, och sen gråter hon floder.

Idag fick jag en utskällning för att jag inte hälsade, fast jag klart och tydligt sade "Good morning" givetvis med ett leende.

Det är ingen ide att argumentera emot henne, bara att be om ursäkt för att man inte hälsade...

Sånt är det jämt.

Jag har just nu lipat och ringt hem till min kära familj. Japp, lipat och snorat som en liten unge. Över alla elakheter. Ibland är det gött att bryta ihop tycker jag, det behövs ibland. Det liksom rensar luften. Det blir liksom lättare att andas.

Jag brukar spela "Dunkla Rum" med Lars Winnerbäck när jag är nere, och vill lyssna på något som matchar min sinnesstämning. Som påminner mig om att det är JAG nu.

Marken fångar iallafall mina fötter.

Så varför drar jag inte bara istället för att klaga?

Det går inga bussar härifrån, jag måste först lifta till Cunnamulla, som ligger 2,5h härifrån. Därifrån går bussar 3ggr i veckan. Idag är det fredag och även om jag så gick till cunnamulla så hade jag inte kunnat ta en buss därifrån. Därför stannar jag.

fast det är inte hela sanningen...

Jag har faktiskt träffat en vrålsnygg australienare här, och det är han som nu håller mig kvar.,