freespace

Dag 1 började med avstigning av flyget som tog oss från Abu Dhabi till Sydney. Vi åkte tillsammans med Ian Thorpe. Han var bredaxlad. Jag tittade om hans fötter var jättestora men Janne berättade att det nog var Michael Phelps fötter som var typ superbig. Dock satt han i avdelningen "Pearl" på flyget som troligtvis kostade något mer än våra ekonomibiljetter. Vad han dock inte kunde bättre än vi, var att åka snabbare...

Väl framme så äntligen fick jag se Elin. Som en litet troll. Hon hade väntat i flera timmar på oss. Underbart att få krama om henne. Men stackarn hoppade fram på kryckor. Hälsenorna hade återigen gjort sig påminda. Efter 17 timmar på helvetesbussen från Brisbane, som hon kallade det, så hade hennes inflammation också blivit en infektion.

Elin fixade världsvant taxi till mig o far som satt i bak på taxin. Elin pratade på med chauffören o jag fattade ca hälften.

Vi checkad in på vårt hotell, duschade o gav oss ut. Spelade jättepigga fast vi var som i ett töcken. Operahuset o Harbour Bridge. Starka indisk mat. Hjälp vad jag är trött! Vandrar vidare. Handlar. Tittar. Är jag fortfarande vaken? Tunnelbanan tillbaka. Janne ropar att nu ska vi av. Jag hade somnat. Det visade sig att Janne också gjort innan Elin väckte honom på tåget. Ska bara vila lite på rummet innan vi äter kvällsmat. Det blev ingen kvällsmat.

Åh så gott det var med frukost. Nu var det dax att boka flygiljett till Cairns några dagar senare. Vi satte oss i receptionen o köpte tillgång till Internet. Ute var det molnigt. När så bokningen var klar gav vi oss ut. Då vädret var sådär så tog jag jeans o tröja, och en sjal. När vi sedan klev at tunnelbanan i Hyde Park (märk väl inte London), så var temperaturen uppe i 30 grader. Som sagt jeans o tröja.

Imorgon bitti bär det av till Wollongong, Sofia, David o Johan. Vi firar alltså julafton tillsammans. Vet inte vilken gren jag ska utmana Sofia i. Vi brukar tävla ibland. Vid ett tillfälle så utmanade jag henne i vem som simmade längst under vattnet. Då jag tidigare i mitt liv tagit guldmagistern o simmat 50 meter under vattnet så skulle detta bli en ganska enkel match resonerade jag. Efter drygt halva bassängen i Vänersborg, (25 meters bassäng), så kände jag att mörkret i tunneln vara nära. Denna upplevelse hade dock inte Sofia.

Elin bloggar!!

Morsan avslutade ju lite runt och fint där. Gammfolke!! Säger jag bara. Själv känner man sig ju hur ung och fräsch som helst i det här sällskapet.. annars börjar ju åldern ta ut sin rätt även på mig. Har tom tackat nej till en eftermiddagsbärs! Där slår jag inte farsan. Än.

Jag vaknade i god tid på morgonen då jag skulle hämta dem (tro det eller ej), imponerad över mig själv över att jag var så väl förberedd. Kände att jag fått en liten liten känga av Yvonne på facebook kvällen innan, då hon skrivet att jag nu inte skulle glömma att hämta upp mina föräldrar, att jag skulle vara på rätt flygplats osv. Det gjorde att jag sträckte upp mig lite. Vaknar när klockan ringer, Shit, det är ju mörkt ute!! snoosar lite. Men bara lite.

Vaknar till av att det bankar på dörren, hoppar upp och öppnar ytterdörren med sömniga ögon. Där står taxichaufförn. Oh nej säger jag. Där var han allt lite tidig. Taxichauffören förklarar lugnt och sakligt att jag har beställt en taxi halv 7. Jag frågar igen om klockan, och den är visst halv 7. HALV 7!!! Shit, NU är det bråttom!! Han ger mig 10 min.

På flygplatsen ser jag ut ett lämpligt ställe att gömma mig på. Jag tänkte att de först skulle få leta efter mig läänge, vi hade ju inte pratat någonting innan, så de skulle säkert fundera över om jag ens var där och medveten om att de anlänt. Sen skulle jag hoppa fram och skrämma dem. Kul, tyckte jag.

Efter att ha stått och väntat på helspänn i en timme utan att ha sett en skymt, började jag bli lite ofukuserad. Efter ytterligare en timme var det inte kul längre. Jag vågade mig bort till tavlan och bad en bön till Gud om att de inte skulle komma precis då.

NEJ! Jag hade stått på fel ankomsthall! FUCKFUCKFUCK! Och det stod att deras plan redan hade anlänt för ett tag sen.. På detta nya stället fanns det ingenstans att gömma sig...

När jag såg dem komma gående, blev jag så glad, så glad! Den som väntar på något gott, kan aldrig vänta för länge!

Jag försöker få dem upp att springa Cogee till Bondai beach imorgon bitti (Julafton). Vet ju att det är underbart fint där, och mamma är än så länge inget stort fan av Sydney, vilket jag vill ändra på...

De ska bestämma sig imorgon bitti säger de... låter inte lovande.

Jag önskar givetvis att jag kunde följa med, men min hälsena är ett pain in the ass... Går ungefär som att jag har haft pain in the ass också.

Menmen, värktabletterna är min messias. Har fått klarat mig utan dem tills dagen innan mor och far kom. Då stapplade jag in på mitt hostel i Sydney där jag blivit lite av en homie. Jag blev välkomnad med öppna famnar, och sen bar de mig i stort sett till min säng. Där fick jag välja och vraka bland ett stort urval av piller. Tog de som jag kände igen som paracetamol. Sen lät de mig förstå att jag genast bör uppsöka ett sjukhus. Jag har ingen sjukhusskräck eller så, men ibland kan jag nog erkänna att jag är lite eveten. Tänker väll att det ska gå över.

Väl på sjukhuset blev det rullstol och röntgen och gud vet vad. Det konstaterades att jag utöver inflammationen, också nu drabbats av en infektion i hälsenan. Detta efter den 17 timmars långa bussresan från Brisbane, där jag för övrigt trodde att jag skulle huka under ett tag. Jag är ganska smärttålig, men där började bli lite för mycket.. Har nu blivit ordinerad 16! piller dagligen och även fått antibiotika. Tänk vad man lär sig uppskatta när man inte har ont!


Blir ingen julsnaps för mig inte...tänkte jag, men,



det slinker ner några ändå!

GOD JUL!