freespace

Det kan som känt sluta PRECIS hur som helst!

Jag och Maria bestämde oss för att möta upp varandra, då vi faktiskt befann oss på samma sida av jorden.

3 år sen vi sågs sist.

Jag anlände till Auckland 1 vecka, innan jag skulle möta upp med henne i Christchurch. (Hennes pojkvän var på besök tidigare).

Första veckan ägnades åt klimatisering. Det är KALLT på Nya Zeeland!

Jag skakade också på huvudet en hel del. Och det var pga att det var så vackert så jag kunde inte tro att det faktiskt var sant. Vilket land ska Gudarna veta!

En glaciär mitt i en regnskog? Ingenting passar in.

Jag arbetade mig neråt längs den norra ön. Stötte på många trevliga (och otrevliga) människor. Som man gör när man reser själv. På ett sätt är jag glad att alla inte är så trevliga här. Annars hade jag nog varit fast.

Samma dag som jag skulle möta upp med Maria tog jag först färjan från Norra ön till Södra. (Japp, Nya Zeeland är 2 öar, det lärde jag mig när jag kom hit!!)

Tappade biljetten någonstans mellan att jag steg av bussen och in på incheckningen, men det gick bra ändå.

På färjan träffade jag på en man som sa att han hade sett mig 30 år tidigare. Ehrmmm, Hur gammal tror du att jag är???

Sen kom det fram att jag hade en soulmate på andra sidan jorden, i Amerika. Lite kul att ha en look-a-like.

Nåväl.

Kom fram till sydön.

Väskorna var tunga som AS. Men jag tog mig till bussen. Chauffören hade en riktig kalasbinge och fullkomligt STANK av alkohol. Men körningen var inte SÅ vinglig.

Vi stannade på ett endaste ställe, och där hade vi 3 minuter på oss att springa på toaletten. Vi var ungefär 30 pers på bussen...

När jag började närma mig Christchurch, efter att ha suttit i mina egna tankar hela resan, så kom jag på att jag och Maria inte ens pratat om vart vi skulle ses. Hallå, det bor ju circus en halv miljon i Christchurch, så det finns förmodligen mer än bara ett busstopp där.

Smart ass jag är.

Vart jag skulle sova visste jag inte heller, MEN DET LÖSER SIG.

Min telefon hade inga pengar, och inte hade jag hennes telefonnummer heller kom jag på. Det hade jag fått på min facebook. Men jag hade inget internet.

Jag satt precis och tänkte medans det blev mörkt utanför, att jag är ju inte precis förvånad över mig själv. Dessutom är det svårt att hitta boende i Christchurch sen jordbävningarna.. Problem Elin? frågade mitt överjag.

Hur kan man bygga en stad där?!? tänkte jag.

Just när jag faktiskt började oroa mig, så började en tjej från (var det Bosnien?) prata med mig. Nancy hette hon och var jättetrevlig. Det var hennes 30års dag idag. Hon undrade vad jag skulle göra, och jag berättade att jag skulle catcha upp med min kompis, men att jag nu inte visste hur jag skulle få tag i henne.

Då erbjöd hon mig att följa med till hennes hus.

Där gav hon mig te, och jag fick låna internet, och ringa Maria från hennes telefon.

Maria alias FIXARN hade ju redan boende ordnat, så det var ju perfa.

Skjuts till henne av min nya bekantskap Nancy fick jag också.

Sen fick jag en STOR kram av Maria, och vi pratade mest hela natten.

---

Sen började vårat liftnings-äventyr.

Vi hade bestämt oss för att, för att tjäna pengar, lifta runt hela södra ön.

Maria försåg sig med en kniv i fickan, sen släppte vi ut håret, och upp med tummarna.

2 min så hade vi fått vettig skjuts.

Nästan alla liftarna har vart bra. Mycket intressanta, och spännande.

Och vi har ju betat av några original om man säger så.

En har varit döv. En pessimist. En var en gammal alkoholist (japp, han berättade hela sin lifestory) En var en snäll studerande tjej som aldrig plockat upp liftare förr.

2 killar på väg till jobbet. Rik affärsmann.

Och, allt väl dittills.

Men, när vi skulle bort från Dunedin, ner mot Te auna och Milford Sound hade vi för första gången "bad luck". Ingen skulle tydligen åt vårt håll.

Vi släppte ut håret. Log. Vinkade.

Vi skrev tom en skylt. Hoppade och studsade.

Efter en stund tappar man sugen.

Just då kommer en ung kille fram till oss och säger att han ska åt vårat håll om en timme, han måste bara avsluta sitt jobb först.

JA, tänker vi, uppenbart lättade. Spenderar timmen i gräset läsandes Cosmopolitans sextips. och "lista ut en killes personlighet genom sättet han sover på" och "Såhär visar du med ditt kroppspråk att du har förlåtit honom" Men hallå, okej.... Ganska löjligt, men kul underhållning.

Då kommer en långhårig gammal man i röda kläder förbi oss. Frågar om vi OCKSÅ ville få plats i hans bil (han hade redan 2 tjejer med sig).

Jag anade väl lite ugglor i mossen.

Sa till Maria att jag tyckte att vi skulle vänta på den unga killen istället, för den här gubben verkade ju lite weird.

Men Maria tyckte det var kul att vi kunde åka med 2 andra tjejer också, och det var ju sant.

På vägen till hans bil så kom det fram att han hade en säng.. i baksätet, och att det inte fanns säten till oss alla.

Det innebar att Maria fick sitta i bagaget.

Ut på vägen kom vi.

2 min efter att vi berättat för honom att vi var från Sverige, och de andra tjejerna från ENGLAND, så frågar han om det finns någon i Californien i bilen.

Sen skulle han prata med oss i baksätet medans han körde, och det innebar att han var tvungen att TITTA på oss samtidigt som han höll i ratten.

Han började vingla till höger och vänster, och det började bli riktigt obehagligt.

Vi alla slutade abrupt att prata med honom, och alla naglade vi fast blicken på vägen, som om det skulle hjälpa. Lastbilar susade förbi, och han var över på andra sidan vägen igen.

Jag lade märke till hans långa lillfinger naglar, och uppenbarligen var han drogpåverkad.

Jag bad honom att Stop the car!!!, och alla kastade vi oss ur.

Jag var bara så glad över att jag hade överlevt.

Jag hade aldrig förlåtit mig själv om det hänt något. Och så hörde jag mammas ord ringandes i öronen "Var försiktig Elin"

Än en gång får man sig en känga. Man måste lyssna på sin intution! Annars kan livet bara blåsa förbi en. Fortare än kvickt.

Bättre lycka hade vi senare, och det har varit den enda incidenten när vi liftat runt! Vilket måste ses som att NZ ändå är väldigt säkert!

Idag har vi vandrat upp till Luxmore Hill, med en go kille från Tyskland som heter Tore. (Han snodde bananer på Ica)

Och ser ut precis som Patrik Heldin, alias Bullen.

Grymt. Hade jag inte vetat bättre. så hade jag trott att det var min kusin. Spela fotboll gjorde han också, jobbade som snickare, och pratade precis likadant.

Ruskigt coolt -

Nu ska jag och Maria ut och paddla Kanot!

Imorrn blir det BUNGY!

Puss på er alla därhemma!

xoxo