Med en dålig början blir bara slutet bättre
Lite minnen som sköljer över mig...
När jag väntade på mitt plan på Landvetter i Göteborg och hade vinkat av en gråtande mamma så kände jag mig inte alls säker.
Jag ville vända och springa tillbaka.
Men jag är inte någon som slänger in handduken.
Istället stod jag och väntade med en grupp helt främmande människor.
Ensamheten ville skölja över mig, men jag tillät den inte.
Gjorde jag det var jag rädd att den skulle växa till ohanterbara proportioner.
Det var nu det gällde.
Skärpning!
Du ber om äventyr och du ska ge dig fan på att du får ett
Hörde jag rösten inom mig
Som vanligt är jag lost i världen
Är det bara jag tänker jag?
Eller har alla människor sånt här oflyt?
Hur som helst gillar jag adrenalinet i att ta mig ur de där nervkittlande situationerna.
Framme i Singapore
Där var jag verkligen en i en mängd, men absolut inte någon i mängden.
Jag stack ut ganska rejält med min ljusa hy och skandinaviska anletsdrag..
Minns att jag hade problem från början till slut i Singapore.
Kollektivtrafiken var VERKLIGEN inte som hemma
Och Taxis hade jag blivit varnad för..
På rätt buss hamnade jag tillslut. Det var mörkt med undantag för stadens ljus.
Jag insåg att jag var ensam igen.
På en buss full med asiatiska män. Ensam tjej.
Försökte tänka bort faktumet, och artiklar jag läst och hört om våldtagna kvinnor. Etc etc
De stirrade också som om jag var en exotisk sällsynt fågel som nyss flugit in från främmande breddgrader..
Plötsligt sattes aircondition igång.
Den kalla luften med...vad fan är det i luften??
Mina flygplanstorra ögon började överproducera tårvätska
Då kom paniken smygande...herregud, nu måste alla tro att jag är ett lätt byte, nu tror de ju fan att jag står här och gråter för att jag är svag !!!
Händerna åkte upp för att gnugga ögonen normala igen.
Saken blev inte bättre av att jag inte hade den blekaste aning om vart jag var.
.....Snart riktiga krokodiltårar på ingång.
En kille i min egen ålder (men huvudet kortare) stod bredvid och kollade på mig med förbryllad blick.
Sen öppnade han sin väska och sträckte mig ett paket med servetter
Han sa något på knapphändig engelska som jag ej förstod.
Jag tog tacksamt emot paketet med servetter och började torka ögonen.
Nu har jag min chans tänkte ja
...utnyttja vänlighet...utnyttja vänlighet...
Jag frågade om han hade en aning om vart Geylang street låg
Vad ska du göra där?
Jag ska sova där
Tydligen var det red district
Kanske jag hade kunnat räkna ut med ett ord som "gay" som gatunamn, .. men
Killen, eller snarare pojken, erbjöd sig att följa mig.
Utanför bussen var luften fuktig och varm. Jag halade upp min stora väska på ryggen och knatade efter människan
Längs gatan kommenterade människor
Jag förstod inte vad de sa
Men anar att de hade åsikter om mig och min väska...
Han propsade på att bjuda på middag när vi äntligen hittade till "den gröna dörren"
Jag sa vänligt med bestämt Nej
Och skyndade mig in till boendet och den reserverade sängen
Som efter många om och men inte visade sig vara en bostad för trafficking.
---
Resan fortsatte nästa dag mot Malaysia
Tydligen hade hela Saudiarabien ledigt för stället kryllade av kvinnor i burqa vilka svansade efter sina män som hundar.
Och så jag.
Och min tyska kompis
Som låg och vräkte ut oss i solstolar, inoljade och med flashiga bikinis.
Vilken kontrast för Gudarna.
Undra vem som kommer till himlen när vi dör?
Jag tror att i himlen finns bara plats för -monkeys gone to heaven med Pixies
2 veckor i Malaysia gick fort. Kvällarna var tidiga. Ingen alkohol såldes och den nattklubben som funnits en gång hade poliserna bommat igen..
Kontrast igen.
När jag lämnade Singapore för fortsatt resa mot Nya Zeeland (med mellanlandning i Sydney)
Blev jag dessvärre förföljd av oflyt igen.
Jag kallar det oflyt.
Vissa människor kanske hade kallat det dålig förberedelse eller någonting annat.
Ärligt talat kändes det som att Flygbolaget jag åkte med (kommer inte ihåg vilket det var, jag har aldrig haft känsla för detaljer)
sköttes av praktikanter.
Jag var lite sen som vanligt och de hade då heller ingen känsla för att skynda sig.
De lyckades ge mig fel papper trots all tid de tog på sig
Också slarvade de med papprena jag behövde för Aus-Immigrationen
Vilket gjorde att jag var en yr höna på flygplatsen i Sydney och det var verkligen helt hemskt och alla var otrevliga
Vad anställer de för folk på flygplatsen??
Borde inte serviceminded vara ett krav för att få jobba där???
På planet hade jag suttit bredvid en kille som ville bli tilltalad Elder Murphy.
Japp.
Han var Mormon.
Kan erkänna att prata med honom medans vi letade våran väg ut distraherade mig en del.
Han var tydligt en man av Gud
Jag mindes religionsprat jag haft med min vän Christopher hemma i Falköping, och använde lite av hans funderingar för att ställa honom mot väggen
Varför hade Eva och Adam navlar?
Och "Det måste ju ha vart ett näste av incest det där...Adam och Eva som de enda 2 första människorna.."
Alla mina frågor (eller påhopp)
Besvarade han med att byta ämne.. Han slog i sin stora Bibel och läste en psalm.
Det kan låta otroligt trist att hamna bredvid denna killen...det var ingen jackpot. Men det var onekligen intressant att höra på vad jag ansåg vara Ett Skämt.
Han var också klädd i dessa speciella kläder.
Han gjorde stor affär av att -som han sa - behandla sin kropp som ett tempel
Därför uteslöt 20 åringen många av livets njutningsmedel...alkohol och kaffe var strikt förbjudet.
Att däremot äta gelebjörnar med 100) E-nummer var tydligen okej.
Han skulle inte heller få prata med sin familj oftare än En gång i halvåret.
Detta för att inte distrahera sig från Bibel-läran
Jag sa att jag tyckte att det var en urdum regel
Då svarade han som vanligt att det var Guds vilja.
...Då var det inte ens underhållande att prata med honom längre.
Då fördrev jag hellre tiden med en kass film vin och pringles.
Fortsätter skrva en annan gång!
Lite att ta igen...
Love yu all
